Skriften
Persiskan skrivs med det arabiska alfabetet, men det finns grupper som skulle vilja latinisera den persiska skriften så som man 1928 gjorde med turkiskan. De båda genomarbetade förslag som finns kallas Unipers respektive Eurofãrsi och skiljer sig mycket litet åt sinsemellan. Anhängarna menar att det arabiska alfabetet inte återger persiskans uttal på ett idealiskt sätt, främst beroende på att vokalerna a, e, o oftast inte skrivs ut och att det därmed försvårar läsning, inlärning och ett korrekt uttal.
För nybörjare är denna latinska transkription ett bekvämt sätt att snabbare komma in i språket. Den persiska skriften är betydligt enklare att lära sig när man redan kan språket till viss del, eftersom läsningen kräver att man kan orden i fråga så att man vet vilka vokaler som behöver ”läggas till”. Som en jämföresle är det lite som att läsa svensk text som saknar å, ä, ö. Det är inte svårt om man kan svenska, men för en nybörjare är det inte så lätt.
Normeringen
Formerna inom parentes är mera vardagliga.
Betoning
Betoningen ligger i huvudsak på ordets sista stavelse.
Vissa ändelser utgör en integrerad del av ordet och blir därmed betonade. Detta gäller bland annat ändelserna för bildning av plural, infinitiv och perfekt particip, liksom samtliga ordbildningsändelser, till exempel -i i ett ord som iráni iransk.
En rad andra morfem är alltid obetonade (enklitiska), till exempel -i som anger obestämd form, rá (-o/-ro) som anger bestämt objekt, e som utgör attributmarkör, liksom de olika personändelserna som fungerar som verbens personändelser samt som objekt- och possessivmarkörer.
För verben bör det särskilt påpekas att
– betoningen inte ligger på personändelserna,
– betoningen alltid flyttas från själva verbet till prefixen mi- (anger utsträckning i tiden; presens och upprepad/utdragen imperfekt) och be- (anger en ej förverkligad handling; konjunktiv/imperativ/futurum),
– betoningen i sammansatta verb (bestående av ett huvudord eller en partikel och ett betydelsesvagt verb) flyttas till huvudordets eller partikelns sista stavelse, även från prefixen mi- och be-,
– betoningen alltid flyttas till verbnegationen na-/ne-, både från själva verbet, från prefixen mi- och be- samt från ett eventuellt föregående betydelsemässigt huvudord eller en partikel som ingår i ett sammansatt verb.
Vokaler
i låter som svenskans i i ordet hitta.e låter som svenskans e i ordet kvartett.
a låter som svenskans a i ordet hatt.
á låter som svenskans a i ordet far.
o låter som svenskans å i ordet gått.
u låter som svenskans o i ordet bodde.
Vokallängd är inte av någon betydelse i den modern persiskans ljudsystem. Att man ändå ofta refererar till i, á, u som långa vokaler och till e, a, o som korta beror på att den språkvetenskapliga traditionen utgår från förhållanden i klassisk persiska och arabiska, samt möjligheten att med "långa" referera till vokaler som skrivs ut med bokstäver i den arabiska skriften, medan "korta" refererar till vokaler som normalt inte marekras i arabisk skrift. Man talar ibland i stället om stabila (utskrivna) respektive instabila (ej utskrivna) vokaler.
Konsonanter
c uttalas som c i italienskans ciao, ciabatta (med tydligt t-förslag).j uttalas som j i eng. journalist, jam, jeep (med tydligt d-förslag).
x uttalas som ett tyskt ach-laut, men som regel med ännu starkare friktionsljud.
h uttalas ungefär som i svenskan, men inuti och sist i ord uttalas vanligtvis ganska svagt och många gånger hörs det inte alls.
q uttalas på lite olika sätt beroende på individuella vanor och ljudets position i ordet. Det påminner om franskans r eller spanskans g i ordet Argentina.
š uttalas som rs i standardsvenskans fors.
y uttalas som y i engelskans yes eller som svenskt j.
z uttalas som z i engelskans zoom eller s i standardtyskans sie.
ž uttalas som s i engelskans pleasure eller j i franskans jour.
’ representerar en stöt eller s.k. glottal stop, men uttalas ofta inte. I den mån ljudet uttalas, är det vanligast inuti ord före vokal.
De tonande konsonanterna b, d, g, j, v, z, ž uttalas sist i ord när inget annat ord följer ofta mer eller mindre tonlöst och kan därmed snarare komma att låta som p, t, k, c, f, s, š.
Formlära
Inom formläran har persiskan förenklats kraftigt i jämförelse med de flesta indoeuropeiska språk.
Däremot har språket bland annat utvecklar en ny attributpartikel mellan det styrande och styrda ledet samt en markör för bestämt objekt.
Nomen
Grammatiskt genus finns ej.
Bestämd artikel finns ej i standardspråket.
Obestämd form kan vid behov uttryckas med framförställt yek en och/eller med den obetonade ändelsen -i, till exempel yek gol, yek goli eller goli en blomma/någon blomma.
Böjning i kasus finns ej.
Den regelbundna och vanligast förekommande pluraländelsen är -há (i vardagligt språk ofta endast -á om ordet slutar på konsonant).
Vid sidan av denna förekommer den mera litterära ändelsen -án vid ord som betecknar personer samt vid enstaka andra ord, till exempel
mard man, pl. mardhá (mardá) / mardán män,
deraxt träd, pl. deraxthá (deraxtá) / deraxtán träd,
gol blomma, pl. golhá (golá) blommor.
Många ord, i synnerhet sådana som slutar på -e, har den arabiska pluraländelsen -át parallellt med den persiska ändelsen -há, till exempel
hašare insekt, pl. hašarehá / hašarát.
Pluraländelserna är alltid betonade.
En lång rad arabiska lånord har vid sidan av den ändelsebildade pluralen även en arabisk pluralform som bildas genom vokalförändringar inuti stammen, till exempel
harf ord, bokstav, pl. harfhá / horuf,
rafiq vän, pl. rafiqhá / rofaqá.
Adjektiv
Ungefär som i engelskan är gränsen mellan adjektiv och substantiv inte helt skarp. Adjektiven kan många gånger användas som substantiv och bland annat sättas i plural, till exempel pirhá gamla.
Adjektiv som utgör attribut till substantiv placeras efter substantivet och fogas till det med hjälp av attributmarkören e, t.ex. gol e zibá en vacker blomma
Adjektiv böjs annars endast i komparativ och superlativ. Dessa former bildas med hjälp av de betonade suffixen -tar resp. -tarin, till exempel
bozorg stor, bozorgtar större, bozorgtarin störst.
Superlativformen kan bara användas som attribut och placeras framför det ord det syftar på.
bozorgtarin xáne det största huset
Som predikativ används i stället komparativen tillsammans med az hame av alla, t.ex.
xáney e má az hame bozorgtar ast vårt hus är störst (av alla)
Adverb
Åtskillnad mellan adjektiv och adverb görs endast sällan, till exempel fungerar xub bra både som adjektivattribut och adverbial.
Ett vanligt sätt att bilda adverbial är dock genom använding av preposition + substantiv, i synnerhet prepositionen be till till exempel be xubi på ett bra sätt.
Pronomen
Personliga pronomen har både betonade och obetonade former. De obetonade formerna uppvisar dessutom olika subjektsformer och objetksformer.
Betonade pronomen
1 p sg • man
2 p sg • to
3 p sg • u – Avser person, samma form för både man och kvinna.
3 p sg • án (un) – Avser ting.
1 p pl • má
2 p pl • šomá
3 p pl • ánhá (uná)
Obetonad subjektsmarkörer
1 p sg • -am
2 p sg • -i
3 p sg • -ad (-e) – Imperfekt saknar dock ändelse i 3 p sg.
1 p pl • -im
2 p pl • -id (-in)
3 p pl • -and (-an)
Obetonad objektsmarkörer
1 p sg • -am
2 p sg • -at (-et)
3 p sg • -aš (-eš)
1 p pl • -emán (-emun)
2 p pl • -etán (-etun)
3 p pl • -ešán (-ešun)
Personligt pronomen som objekt uttrycks antingen med betonad form följd av objektsmarkören rá (-o, efter vokal -ro) eller med hjälp av den obetonade objektsformen, till exempel to rá did (toro did) eller didat (didet) han såg dig.
Både de betonade formerna och de obetonade objektsformerna kan användas för att uttrycka ägare och motsvarar därmed andra språks possessiva pronomen, till exempel pedar e man eller pedaram min far.
Demonstrativa pronomen är in den här och án (un) den där.
Relativt pronomen är ke som.
Verb
Persiskan har förhållandevis få egentliga verb. Oftast motsvaras svenska verb av en verbfras som består av ett nomen och ett verb med förhållandevis allmän betydelse, till exempel zendegi kardan [liv göra] bo
guš dádan [öra ge] lyssna
zamin xordan [mark äta] falla omkull
Alla persiska verb böjs på ett och samma sätt. De uppvisar ungefär samma tempus och modus som svenska verb. De böjs i person och numerus.
Verbet placeras normalt sist i satsen. Till verbet kan man foga både subjekts- och objektsändelser, till exempel didamat (didamet) jag såg dig [did-am-et | såg-jag-dig].
Stammar
Verbets alla böjningsformer kan bildas utifrån från två stammar, presensstammen och preteritumstammen. Preteritumstammen är identisk med formen i preteritum 3 p sg. Presensstammen får man av regelbundna verb genom att preteritumsuffixet -id, -ád, -d eller -t avlägsnas från preteritumstammen. Ett fåtal verb är mer eller mindre oregelbundna.
Regelbundna verb:
preteritum • xarid köpte
presensstam • xar
preteritum • oftád föll
presensstam • oft
preteritum • xord åt
presensstam • xor
Oregelbundna verb:
preteritum • raft gick
presensstam • rav
preteritum • did såg
presensstam • bin
Infinitiv
Alla persiska verb slutar i den traditionella infinitiven på den betonade ändelsen -an. Denna form används dock inte alls på samma sätt som infinitiven i västeuropeiska språk. Snarare motsvarar persisk infinitiv till sin användning det som i svenskan brukar kallas verbalsubstantiv eller svenska inifinitivformer föregångna av att när de används som subjekt, objekt eller predikatsfyllnad i satsen. Däremot används inte denna form efter hjälpverb, vilket ju är den vanligaste funktionen i svenskan. Efter hjälpverb använder persiskan i stället i de allra flesta fall konjunktiv. I några få fall används dock en kortare infinitiv som sammanfaller med den stam som blir kvar om man avlägsnar ändelsen -an från den längre infinitiven eller verbalsubstnativet.
preteritum • xarid köpte
kort infinitiv • xarid köpa
lång infinitiv • xaridan att köpa, köpande (= verbalsubstantiv)
Den korta infinitiven används bara efter ett fåtal hjälpverb, bl.a. i futurum och vid de allmänt syftande hjälpverben báyad man måste, mitaván man kan, t.ex. Báyad cizi xarid. Man måste köpa något.
I de flesta andra fall följs hjälpverb av personböjt huvudverb i konjunktiv, t.ex.To báyad cizi bexari. [you must thing-some should-buy-you] Du måste köpa något.
Den långa infinitiven används mest i substantiviska funktioner, t.ex. Xaridan e manzel saxt ast. [buying of home difficult is] Att köpa bostad är svårt.
Presens
Presens böjs i person med de pronominella obetonade subjektsmarkörerna. Dessutom tilläggs i presens alltid ett särskilt prefix mi- som betecknar en fortlöpande process eller regelbundet upprepad handling. Prefixet mi- bär alltid betoningen.
1 p sg • mixaram jag köper
2 p sg • mixari
3 p sg • mixarad (mixare)
1 p pl • mixarim
2 p pl • mixarid (mixarin)
3 p pl • mixarand (mixaran)
Preteritum
Preteritum, imperfekt och presens böjs med samma ändelser, de personliga pronomenens obetonade subjektsformer, med undantag för 3 person singular, där preteritum och imperfekt saknar ändelse. I imperfekt och presens tilläggs ett särskilt prefix mi- som betecknar en fortlöpande process eller regelbundet upprepad handling.
I preteritum ligger betoningen på stammens sista stavelse, inte på personändelserna.
I imperfekt och presens övertar prefixet mi- alltid betoningen från stammen.
Personböjning i presens och imperfekt preteritum imperfekt presens
1 p sg xaridam köpte mixaridam köpte mixaram köper
2 p sg xaridi mixaridi mixari
3 p sg xarid mixarid mixarad (mixare)
1 p pl xaridim mixaridim mixarim
2 p pl xaridid (xaridin) mixaridid (mixaridin) mixarid (mixarin)
3 p pl xaridand (xaridan) mixaridand (mixaridan) mixarand (mixaran)
Prefixet mi- i imperfekt markerar att verbhandlingen var utsträckt eller upprepades över tid, till exempel mixaridam jag höll just på att köpa eller jag köpte vid flera tillfällen.
Imperfekt
Preteritum, imperfekt och presens böjs med samma ändelser, de personliga pronomenens obetonade subjektsformer, med undantag för 3 person singular, där preteritum och imperfekt saknar ändelse. I imperfekt och presens tilläggs ett särskilt prefix mi- som betecknar en fortlöpande process eller regelbundet upprepad handling.
I preteritum ligger betoningen på stammens sista stavelse, inte på personändelserna.
I imperfekt och presens övertar prefixet mi- alltid betoningen från stammen.
Personböjning i presens och imperfekt preteritum imperfekt presens
1 p sg xaridam köpte mixaridam köpte mixaram köper
2 p sg xaridi mixaridi mixari
3 p sg xarid mixarid mixarad (mixare)
1 p pl xaridim mixaridim mixarim
2 p pl xaridid (xaridin) mixaridid (mixaridin) mixarid (mixarin)
3 p pl xaridand (xaridan) mixaridand (mixaridan) mixarand (mixaran)
Prefixet mi- i imperfekt markerar att verbhandlingen var utsträckt eller upprepades över tid, till exempel mixaridam jag höll just på att köpa eller jag köpte vid flera tillfällen.
För att ytterligare markera att verbhandlingen är eller var av pågående karaktär i ett visst ögonblick kan presens respektive imperfekt av verbet dáštan ha sättas före huvudverbet. Detta verb förses dock inte med prefixet mi-, inte heller när det används självständigt.
Aktualiserat/progressivt presens
1 p sg • dáram mixaram jag håller på att köpa
2 p sg • dári mixari
3 p sg • dárad mixarad (dáre mixare)
1 p pl • dárim mixarim
2 p pl • dárid mixarid (dárin mixarin)
3 p pl • dárand mixarand (dáran mixaridan)
Aktualiserat/progressivt imperfekt
1 p sg • dáštam mixaridam jag höll på att köpa
2 p sg • dášti mixaridi
3 p sg • dášt mixarid
1 p pl • dáštim mixaridim
2 p pl • dáštid mixaridid (dâštin mixaridin)
3 p pl • dáštand mixaridand (dâštan mixaridan)
Konjunktiv
Konjunktiven betecknar i grund och botten en ännu icke förverkligad handling. Detta gör att persisk konjunktiv i många fall motsvaras av svenskt futurum.
Konjunktivens former bildas genom att presensformernas partikel mi byts mot konjunktivprefixet be-. Betoningen ligger alltid på detta prefix.
Konjunktiv 1 p sg bexaram skulle köpa, skall köpa, köper, köpte, hade köpt
2 p sg bexari
3 p sg bexarad (bexare)
1 p pl bexarim
2 p pl bexarid (bexarin)
3 p pl bexarand (bexaran)
Före verb vars rot innehåller /o/ eller /u/ används i vissa fall formen /bo/- av konjunktivprefixet, till exempel boxoram jag ska/skulle äta.
Före verb vars rot börjar med vokal används formen /bi/- av konjunktivprefixet, till exempel biâyam jag ska/skulle komma.
Imperativ
Särskild imperativform finns bara i 2 person singular. Den bildas genom att personändelsen -i avlägsnas från konjunktiven, till exempel bexar köp. I övriga personer används konjunktivformerna som imperativer.
Ett fåtal verb har en aning avvikande imperativform på grund av att /j/ eller /v/ sist i stammen faller bort:
* begu säg av beguyi du ska/skulle säga resp. miguyi du säger.
* biá kom av biáyi du ska/skulle komma resp. miáyi du kommer.
Om stammen slutar på /av/ övergår dessutom /a/ till /o/ när /v/ faller vilket även för med sig att vokalen i prefixet förändras:
* boro gå av beravi du ska/skulle gå resp. miravi du går.
Futurum
Traditionellt bildas futurum med hjälpverbet mixâhad vill utan prefixet mi- följt av huvudverbets korta infinitivform. Denna konstruktion används dock inte i särskilt stor utsträckning i mordernt vardagligt språk. I stället används helt enkelt presens eller en omskrivande konstruktion med det fulla hjälpverbet mixâhad följt av huvudverbet i konjunktiv. I talspråket dras dessutom hjälpverbet gärna samman till en förkortad form.Futurum traditionellt futurum modernare omskrivet futurum
1 p sg xáham xarid kommer att köpa
2 p sg xáhi xarid
3 p sg xáhad xarid
1 p pl xáhim xarid
2 p pl xáhid xarid
3 p pl xáhand xarid
1 p sg mixáham bexaram (mixám bexaram) vill / tänker köpa
2 p sg mixáhi bexari (mixáy bexari)
3 p sg mixáhad bexarad (mixád bexare)
1 p pl mixáhim bexarim (mixáym bexarim)
2 p pl mixáhid bexarid (mixáyn bexarin)
3 p pl mixáhand bexarand (mixán bexaran)
Perfekt particip
Av imperfektstammen bildas prefekt particip med den betonade ändelsen -e, till exempel xaridé köpt.Perfekt, pluskvamperfekt [redigera]
Med utgångspunkt i detta particip bildas perfekt och pluskvamperfekt. Perfekt bildas med pronomenens obetonade subjektsformer med undantag för 3 person singular som har ändelsen -ast (vilket är presens 3 p sg av verbet vara). Pluskvamperfekt bildas med imperfektformerna av verbet vara.
I det vardaglig talspråket dras dock gärna ändelsen i pefekt samman med stammen så att formerna sammanfaller med imperfekten. Den enda skillnaden utgörs då av betoningens placering, i imperfekt på stammen, i perfekt på ändelsen.
Perfekt
1 p sg xarideam (xaridam) har köpt
2 p sg xaridei (xaridi)
3 p sg xarideast (xaride)
1 p pl xarideim (xaridim)
2 p pl xarideid (xaridin)
3 p pl xarideand (xaridan)
Pluskvamperfekt
1 p sg xaride budam hade köpt
2 p sg xaride budi
3 p sg xaride bud
1 p pl xaride budim
2 p pl xaride budid (xaride budin)
3 p pl xaride budand (xaride budan)
Satslära (Syntax)
Ordföljd
Ordföljden är i huvudsak subjekt – objekt – adverbial – predikat.
Attribut (adjektiv, genitiv etc.) placeras så gott som alltid efter huvudordet, till exempel pedar e dust e xub e man [father of friend of good of I] min gode väns far. Undantag utgör superlativer och vissa ordningstal som slutar på -in, till exempel bozorgtarin xane [big most house] det största huset, avvalin ruz första dagen vid sidan av xane ye bozorgtar az hame [house of big more from all] resp. ruz e avval [day of first].
Frågeorden placeras som regel på den plats i satsen där motsvarande satsdel skulle stå i ett påstående, till exempel Pedar e šomâ kojâ zendegi mi konad? [Father of you where life makes?] Var bor er far?
Objekt [redigera]
Obestämt direkt objekt markeras inte särskilt. Kontext och ordföljd är i stället avgörande.
Bestämt objekt följs av den enklitiska objektsmarkören râ som placeras efter hela satsdelen med alla ingående bestämningar, till exempel pedar e pir e to râ didam [father of old of you def.obj. I saw] jag såg din gamle far.
Attribut [redigera]
Alla typer av attribut placeras efter sitt huvudord och binds till huvudordet med hjälp av attributmarkören e som i många fall motsvaras av engelskans of. Med hjälp av detta e uttrycks bland annat
– adjektivattribut, t.ex. gol e xub [flower of beautiful] en fin blomma,
– genitivattribut (ägande), t.ex. mádar e dust e man [mother of friend of I] min väns mor,
– apposition (förtydligande), t.ex. šahr e Tehrán [city of Teheran] staden Teheran.
